|
Berätta mer om dej själv som du vill
att andra ska få ta del av i framtiden
?
Jag har alltid varit en ”idrottsidiot”, som under senare år mest
blivit ”fotbollsidiot”. Jag har väl
försakat det mesta i mitt liv för att
på något vis få hålla på med
idrott, men samtidigt så har det gett
mig oerhört
mycket tillbaka till mig själv
också. År 1990 gjorde jag många
viktiga val för min framtid, jag började
som sotare hos min far,
(vilket jag fortfarande jobbar som), jag träffade min fru,
(som otroligt nog fortfarande står ut med mig), och jag beslutade mig för
att starta min tränarkarriär, viken började
med att jag tränade P15 i Lessebo GoIF
året efter.
Vad har du för funktioner i föreningen
?
Jag är tränare för herrlagen i Lessebo GoIF, och varit ledare för
LSK F12 och F13 i vår sammanslagning
med Kosta och Skruv.
Varför blev det Lessebo Goif ?
Det var här jag fick min egentliga
fotbollsuppfostran, vilket skedde av
alla spelare som var i klubben, det var
bara att anpassa sig efter deras regler
och värderingar, vilka jag fortfarande
står för, bland annat den ibland
bortglömda regeln att laget går före
jaget!.
Jag var 20 år då jag värvades till
Lessebo som spelare 1987, spelade här i
3 år. Nedflyttades från Div. 3 två gånger,
och vann Div. 4 en gång. 1990 prövade
jag på ett år för Nybro IF i Div.2,
men flyttade tillbaks året efter och
spelade återigen för Lessebo GoIF
under 1991.
Samma år så började jag min tränarkarriär,
och i det P15 spelade några som jag
också haft nöjet att samarbeta med
under mina två år som tränare 2004
och 2005. Och det är Daniel Baricevic’,
Kristian Nordmark, Niklas Gustavsson,
Martin Carlsson och Nicklas Andersson.
Vilket är ditt bästa fotbollsminne i
Lessebo Goif ?
Det
är många underbara minnen, dels när
vi 1988 vann Div. 4 obesegrade. Sen var
det stort att spela mot DDR landslag med
Ulf Kirsten, Mattias Sammer och Thomas
Doll, då hade jag mjölksyra efter en
kvart, men dom lugnade ner sig som tur
var. Och sen givetvis årets serieseger,
när jag under sista tjugo mot Norrhult
var så nervös så jag tror magen
skulle hoppa ur led, och när det sen
var klart så kände jag bara en
underbart stor lättnad. Det var härligt
att under slutminuterna också se på
alla avbytarna, lagledare och publik hur
spänningen steg mer och mer, för att
sen utmynna i en glädjeexplosion.
Lagledaren Tomas Andersson hade svårt
att hålla tårarna borta under slutet
av matchen, såna känslor från dom som
varit med länge i föreningen ger mig väldigt
stor glädje, typ Jan Gullbergs enorma
intresse för LGoIF.
Vilket är ditt roligaste fotbollsminne
utanför Lessebo ?
Det
är många saker som kommer upp, vilket
har med min höga ålder att göra! Dels
seriesegern 1996 med Skruv,
uppflyttningen med Kosta IF till Div. 4
år 2000, när GAIS kvalade sig upp i
allsvenskan, vilket dom återigen gjorde
i söndags!, och när Chelsea säkrade
ligaguldet förra året.
Men
den bästa och starkaste minnet och känslan
var nog förra vintern då jag under min
första inomhusturnering med min dotters
F12 vann finalen i Emmaboda, då hade
jag en stor klump i halsen, tårarna kom
och känslan var helt enorm, vilket mest
kom när man såg deras stora glädje,
den stunden är värt många timmars
arbete.
Hur många matcher har Du spelat i
Lessebo Goif ?
Vet
inte, har ju spelat här i 6 år, så
det borde väl vara ca: 180 st
Vad tror du att du gör den 1 juli
2014 ?
Då
tror jag att jag jobbar med något annat
än med sotning, men jag jobbar nog som
ledare på något vis i Skruv eller någon
annan förening. Förhoppningsvis så
har jag tagit mitt förnuft till fånga
och ägnar mer tid åt min fru, vilket
jag gjort alldeles för lite av
till dagens datum.
Paul
Karlsson
|
